Jag har länge strävat efter att bli den perfekta föräldern men upptäckte att jag aldrig når målet. Det finns alltid något som skall förändras. Så jag tänkte att det är bra precis som det är. Jag kan ju inte springa och vara onöjd hela livet men jag kan acceptera att det är så här just nu och reflektera när det kommer situationer som känns svåra. Då lever jag mer i nuet och kan njuta av mitt föräldraskap. Älskar denna tonårs tid, de är våra främsta lärare.
Hur gör ni?? Skriv o berätta.
Gitte