När du vet din historia, vet du också vem du är


Nu spritter det i min hjärna igen och jag bara älskar att skriva, egentligen så har jag väldigt svårt att formulera mig i text har jag fått för mig men jag gör det ändå för det är så jag lär mig.

När jag var liten sa Mamma till mig -Gitte du MÅSTE stava rätt när du skriver. Mitt svar – Va fan de fattar väl ändå vad jag har skrivit. Kanske det var orden som skapade min självbild :-)och jag har förstått under alla dessa år hur ord, kroppsspråk, miner, gester och energier sprider sig till våra känsliga barn. Jag var ett av de barnen och absorberade allt precis som många andra barn gjort och sedan växer vi upp och TROR att vi är fel och inte duger. Detta sitter så djupt och när vi som vuxna tar reda på vår historia är det ett ok som faller från våra axlar, vi förstår och vi börjar reflektera, känna efter och vi börjar komma nära oss själva. Sker det en förändring enbart på en logisk nivå så dövar vi våra känslor med att gå in i ett sk beroende som kan vara spel, mat, dator, träning, socker, droger, alkohol, shopping, sex, arbete och allt som blir FÖR mycket. Det STÖRSTA beroendet är dock våra egna tankar.

I ca 18 år har jag varit intresserad av att utvecklas som person men det är inte förrän 2004 jag fick insikten om att bli sökande inåt.

Vad menar jag med det? Jo, förr lyssnade jag på alla andra vad de ville, behövde, och kände för att jag skulle bli accepterad och älskad. Jag anpassade mig, kunde inte sätta gränser då jag var rädd för att såra andra eller få en konflikt och jag vågade inte göra mig sårbar utan skulle alltid vara till lags. Så fort jag tänkte på mig själv och skulle säga NEJ upplevde jag skuld.

Detta gjorde att jag tömde mig själv och blev förvirrad och frustrerad. Visste inte vad jag själv behövde, kände och ville och jag tyckte också att alla andra skulle förändras så att jag kunde må bra, mina föräldrar, min son, min partner och alla på jobbet, ja alla i min närhet. Insikten kom till mig när jag upptäckte att jag projicerade, jag var som en stor projektor och förstod att det är något jag själv behövde ta tag i så jag läste och läste, gick i terapi och kurser för att bli fri från min sorg, ilska och skuld som jag gick och bar på. Jag isolerade mig för att just ta hand om mig själv och det var väldigt smärtsamt men en enorm befrielse.

Så istället för att ändra och hjälpa alla andra så blir det mycket enklare att börja ta tag i sig själv, jag fick stanna upp, reflektera, tog reda på hur min prägling påverkat mig, kände efter i kroppen och jag skrev och skrev.

Sökande inåt = du tar ansvar för dina egna tankar, känslor (reaktioner) och handlingar.

Så vad är då slutsatsen av detta?

När du är här och nu så värderar du inte allt, det gör i sin tur att du accepterar dig själv precis som du är just nu. Detta känner andra i din omgivning av, om du vågar vara dig själv eller du lever genom andras “krav” och förväntningar för att bli älskad och accepterad. Ditt undermedvetna speglar ditt kroppsspråk, de ord du säger och din röst.

När du accepterar dig själv blir du naturlig, bryr dig inte om hur andra uppfattar dig, blir levande, utstrålar energi och framförallt alla blir glada och stärkta när de är med dig. Jag tror på att är du äkta, närvarande, genuin och öppen så får du andra att öppna upp och vara likadana.

Så stanna upp och ta hand om dig, acceptera dig själv idag för du är bra precis som du är för du kan inte vara någon annan än den du är.

Om du vill komma nära dig själv kan du gå min distanskurs som ger varaktiga resultat. Läs gärna referenserna.

 

Kommentera


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.